I min vita trädgård...

Jag är så glad för min vita trädgård.
För två år sedan bestämde jag att den skulle bli större och det har jag inte ångrat en sekund. Tvärtom. Jag har en benägenhet att gräva om alla mina rabatter minst tre gånger innan jag är nöjd. Den här har jag inte grävt om en enda gång. Förhoppningsvis har jag lärt mig av tidigare misstag. Trots det skymtar det små hål på ett par ställen. I dag, på fjärde semesterdagen, tog mamma, svärmor och jag en sväng till Billbäcks utanför Norrköping. Då passade jag på att köpa ytterligare en kransveronika och två vita stäppsalvia. Först blommar aklejor och löjtnantshjärta i den här rabatten, sedan följer stäppsalvia och axveronika och kransveronika, Föreställningen avslutas med vit rudbeckia. Tänkte pimpa mitt vita fyrverkeri med några vita stora narcisstobak också. Sommarblommor är ju perfekt i väntan på att en del av perennerna ska växa till sig lite mer.
Det blir ett av morgondagens projekt. Jag har tid. Massor av tid. Jag ska ju inte vara tillbaka i nyhetsfabriken förrän kvällarna blir mörka igen.

Vit matta av stäppsalvia

Den vita mattan av stäppsalvia börjar breda ut sig i min vita trädgård. 

Här växer den tillsammans med bland andra funkian 'big daddy'.

Den vita aklejan har snart blomma över. 

Jag bar hem ett tiotal, av sorten 'Green Apple', från handelsträdgården i våras, 

Aklejan har ju en benägenhet att fröså sig. Så jag hoppas på en egen odling till nästa år.

Trebladsspira är en annan skönhet i min vita trädgård. Enkel och anspråkslös.

Och blommar på mörk stjälk. Det gillar jag. 

Av samma anledning har jag också planterat vitbrokig kornell i den här delen av trädgården.

I pergolan har jag planterat vildvin.

Fram till i går hade jag vita trädgårdsmöbler här. 

Men så råkade jag svänga in på skroten. Och där råkade jag hitta det allra snyggaste bordet på hjul.

Då kändes plötsligt de vita möblerna för gulliga.

Det är ett gammalt svetsbord, sa mannen bakom disken. Jag betalade bordet med fyra guldpengar 

och ringde efter svärfar som var snäll och kom med släpkärran.

Bordet är nu på plats, men syns inte här. Jag måste piffa lite runt det först.

I min vita trädgård har jag också massor av vit stjärnflocka. Och fler ska det bli. 

För den här kompisen har också en benägenhet att fröså sig. Att den dessutom förgyller nästan hela sommaren gör inte saken sämre.