Vid en blomsterkarusell

Vi avslutade sommarlovet här, på Liseberg i Göteborg.

Blomsterkarusellen fick mitt hjärta att snurra.

Tänk att döpa en karusell till någon så vackert.

Fast vackrast var omgivningen runt den.

Här blommade tusentals stjärnflocka.

Lisebergs Trädgårdar stod färdigt i våras 

och är en del av Gothenburg Green World 2016

Just den här delen heter Emilys trädgård 

och beskrivs som en fantasifull blomsterprakt i viktoriansk anda.

 Närmast karusellen har trädgårdmästarna planterat rosor, 

över 300 stycken, av sorterna 'Jazz' och 'Mirato'. 

De går i gult och rosa.

 

Och så de där skyarna av fackelblomster. 

Som moln, fast på jorden. 

Det är fint det.

En härlig kväll i trädgården

Stegen var så lätta.

Jag gick rakt genom huset när jag kom hem. Stoppade fötterna i mina röda stövlar i förbifarten och sedan hängde jag här:

Barnen hade slängt sig på var sin cykel och sedan tagit bussen till kompisarna på landet. 

Och sambon svingade med golfklubborna.

Så det var bara jag och solen som letade sig genom kransveronikan på ett så där magiskt sätt att jag var tvungen att titta på det om och om igen.

Och Håkan Hellström sjöng. Tills han var hes.

För trots att jag jobbat med ord hela dagen så ville jag ha mera.

Jag rensade rabatter. Vattnade.

Blev varm i hjärtat av att min vita hortensia slagit ut.

Bad varje liten envis ligusterlus att lämna min trädgård i fred.

Rabatten mot det svarta planket är nog den mest röriga delen i min trädgård.

Skönt. Tycker jag.

När så mycket annat i världen ska vara så himla perfekt.

Här växer stjärnflocka, höstanemoner och kärleksört. Och så alunrot förstås. I rött och rosa.

Den kombinationen återkommer även här.

Under knotiga gamla äppelträd har jag min hängmatta.

En annan dag ska jag räkna bladen i kronorna.

Men inte i dag.

Vit matta av stäppsalvia

Den vita mattan av stäppsalvia börjar breda ut sig i min vita trädgård. 

Här växer den tillsammans med bland andra funkian 'big daddy'.

Den vita aklejan har snart blomma över. 

Jag bar hem ett tiotal, av sorten 'Green Apple', från handelsträdgården i våras, 

Aklejan har ju en benägenhet att fröså sig. Så jag hoppas på en egen odling till nästa år.

Trebladsspira är en annan skönhet i min vita trädgård. Enkel och anspråkslös.

Och blommar på mörk stjälk. Det gillar jag. 

Av samma anledning har jag också planterat vitbrokig kornell i den här delen av trädgården.

I pergolan har jag planterat vildvin.

Fram till i går hade jag vita trädgårdsmöbler här. 

Men så råkade jag svänga in på skroten. Och där råkade jag hitta det allra snyggaste bordet på hjul.

Då kändes plötsligt de vita möblerna för gulliga.

Det är ett gammalt svetsbord, sa mannen bakom disken. Jag betalade bordet med fyra guldpengar 

och ringde efter svärfar som var snäll och kom med släpkärran.

Bordet är nu på plats, men syns inte här. Jag måste piffa lite runt det först.

I min vita trädgård har jag också massor av vit stjärnflocka. Och fler ska det bli. 

För den här kompisen har också en benägenhet att fröså sig. Att den dessutom förgyller nästan hela sommaren gör inte saken sämre.