Fönsterlådor

Det är så fantastiskt när människor tar i. När fönsterlådan blir som ett enda konstverk som man inte kan slita sig ifrån. Utan man måste titta på den om och om igen. Från alla vinklar.

I en fönsterlåda på Håkesgård har Marie Emilsson planterat klöver, eller trifolium som den också heter, tillsammans med corokia cotoneaster, eller sicksackbuske som den heter på svenska. Och ovanför hela härligheten svajar fjädersparris. Den här fönsterlådan passar utmärkt i halvskuggigt läge. För fjädersparrisen trivs inte i direkt solljus. Jag har också många trifolium i kruka i min trädgård. När hösten kommer gräver jag ner dem i jorden i köksträdgården och så gräver jag upp dem igen när våren kommer.

Fjädersparrisen återkommer också i fönsterlådorna utanför Johns place, vid Apelviken i Varberg. Här hänger de mest ljuvliga fönsterlådorna, som man bara måste titta lite närmare på.

Restaurangen drivs av Dorthe Florin sedan många år tillbaka. Men här serveras inte bara mat utan faktiskt också en upplevelse för den trädgårdsintresserade. Trädgården framför entrén är även Dorthes egen trädgård, eftersom hon bor i samma hus. 

Min erfarenhet är att 'plättar i luften' som stått utomhus hela sommaren inte trivs med att komma in och plötsligt stå i en kruka på en fönsterbräda. 

Därför gräver jag även ner dem i jorden och så håller jag tummarna.
Så här har jag för övrigt fyllt mina lådor i år.

Snörevan är planterad

Ibland blir det bara så rätt.

Det känns långt ner i magen.

Snörevan är min favorit i år. 

Jag har precis upptäckt den.

Den är en korsningen mellan snöflinga och jordreva.

Och den ska få välla ur mina lådor på uteplatsen 

på framsidan, precis hur mycket den vill.

Snörevan får sällskap av plättar i luften 

och rödbladig alunrot som är två andra favoriter. 

De återkommer på många håll i min trädgård.