Blommiga Varberg

Så var vi hemma igen efter en skön vecka i Varberg tillsammans med min 

barndomskompis och hennes familj.

Eftersom jag gillar människor som går all-in kan jag inte låta bli att fascineras av det här:

Så när som på att den ena av sönerna levde loppan och bröt nyckelbenet så har veckan varit fantastisk. Vi spelade Yatzy till frukost och åt räkor på stranden till kvällsmat.

Vi klappade kattungarna på höskullen så länge som barnen ville,

 vi fiskade krabbor tills havet var tomt.

Och vi gick längs med den underbara kurortspromenaden. Visserligen för få gånger. Men ändå. Vi gick efter stigar kantade med renfana. 

Vi gick tills solen gått ner.

Vi åt glass i stora lass och njöt av wakeboard utanför och stockrosor innanför Varbergs fästnings höga murar. Givetvis tog vi också en runda i hamnen och till Varbergs kallbadhus.

Och så åkte vi till Strömma Farmlodge i Tvååker. Här finns bland annat ett fik och en jättefin butik. Och i ladan spelar en rad kända artister sommartid. Läs mer om Strömma Farmlodge här.

Utanför ladan finns en unik vägg där alla kan skriva ner sin favoritmusikrad.
Med ganska torr penna och mycket envishet lyckades vi pränta dit den där raden som hela familjen vrålar ut som allra bäst den här sommaren - din tid kommer!

En härlig kväll i trädgården

Stegen var så lätta.

Jag gick rakt genom huset när jag kom hem. Stoppade fötterna i mina röda stövlar i förbifarten och sedan hängde jag här:

Barnen hade slängt sig på var sin cykel och sedan tagit bussen till kompisarna på landet. 

Och sambon svingade med golfklubborna.

Så det var bara jag och solen som letade sig genom kransveronikan på ett så där magiskt sätt att jag var tvungen att titta på det om och om igen.

Och Håkan Hellström sjöng. Tills han var hes.

För trots att jag jobbat med ord hela dagen så ville jag ha mera.

Jag rensade rabatter. Vattnade.

Blev varm i hjärtat av att min vita hortensia slagit ut.

Bad varje liten envis ligusterlus att lämna min trädgård i fred.

Rabatten mot det svarta planket är nog den mest röriga delen i min trädgård.

Skönt. Tycker jag.

När så mycket annat i världen ska vara så himla perfekt.

Här växer stjärnflocka, höstanemoner och kärleksört. Och så alunrot förstås. I rött och rosa.

Den kombinationen återkommer även här.

Under knotiga gamla äppelträd har jag min hängmatta.

En annan dag ska jag räkna bladen i kronorna.

Men inte i dag.

Många jätteverbena i år

 Jag har planterat fyra jätteverbena i år, på uteplatsen och i krukor i grusträdgården i anslutning till den. Om man tittar riktigt noga så kan man se dem.

För än så länge består de bara av några enstaka långa stjälkar med små lila blommor upptill.

Men jag har sett vad de kan gå för.

Och jag hoppas att de levererar precis det där som jag drömmer om.

Jag har planterat den lila jätteverbenan tillsammans med vitt sommarljus och blågrön funkia.

Min trädgård går främst i kalla färger. Och flera växter är återkommande i flera rabatter.

Den blågröna funkian är en av dem.