Förälskad i en gränd

Det första jag såg var de stora lampskärmarna
som hängde mellan huskropparna,

Mina fötter började gå och resten följde efter.
Den här gränden ligger på Korte Hout Straat
i Haarlem utanför Amsterdam.

 Jag slutar aldrig att fascineras över gränder.

Och vad människor kan göra med dem.

Eller vad gränderna gör med dem.

En gränd är också, för det mesta, ett bevis på att den 

som inte har en trädgård ändå kan plantera. 

I krukor, uppmurade odlingsbäddar, korgar, i fantasin.

Om jag bodde i en gränd skulle jag plantera massor av mörkt 

grön lagerhägg nedanför mina fönster. Jag skulle ställa upp 

buxbom i terrakottakrukor på prydlig rad. Jag skulle väva mattor av 

murgröna utanför min blåa dörr och jag skulle låta en mörkt lila 

småblommig klematis bli ett med himlen. 

Bara så ni vet.

 

Det tog andan ur mig

Det är klart att jag hade förstått att det skulle vara vackert. 

Jag hade ju sett så många bilder. 

Men jag hade inte förväntat mig att det skulle ta andan ur mig.

  Men det var större och bättre och vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Mina favoriter på Keukenhof utanför Amsterdam var de blandade rabatterna, 

de som påminde om en redan färdig bukett 

eller en stor påse karameller.

Tulpaner och hyacinter är en fantastisk kombo.
I Sverige ser vi ju främst hyacinten som en julblomma.
Här spelar den snarare en huvudroll.
Och den förför alla som passerar.

Där regnbågen slutar

  

Vi reser när magnolian blommar. Det är den vackraste tiden att resa på.

Redan efter Helsingör har någon penslat gärderna med breda gröna drag.

I mörkret i Lübeck skymtar jag den första fullt utslagna magnolian.

Utanför Bremen har björkarna börjat veckla ut sina skira blad.

Vi reser till landet med de många glashusen. 

 

Vi kör till regnbågens slut.

Där alla färgerna flyter ut på fälten.