Från kruka till krans

Det var ju inte så att jag var helt oberörd när jag satte saxen i min hortensia.

Men snart tillbringar jag åter dagarna i textfabriken. Och så en morgon har farbror rimfrost andats på henne.

Ja, okej, nu överdriver jag lite.

Men när luften blir krispigare och kvällarna mörkare vill jag pynta även inne. 

Och allra helst med blommor. 

Dels fyllde jag en stort silverfat med blommor av denna primadonna och sedan satte jag en stor glaskupa över hela härligheten. Dels gjorde jag en krans att hänga i fönstret.
Jag kände mig som en riktig blomsterkonstnär där vid planteringsbordet.
Den blomsterkonstnär som jag beundrar allra mest jobbar en hel del med lammöron, så givetvis var även jag tvungen att knyta in lite grågröna blad i kransen.
Jag använde en enkel stomme av stål och jag band med spoltråd.
Sedan gick jag ut och blockade famnen full med gul renfana.
Men det är en helt annan historia.

Jag stryker en kruka

 

Efter att jag besökt Tage Andersens fantastiska butik i Köpenhamn i våras gick jag och köpte på mig lite linnetyg. Både på metervara och stuvbitar. 

Så när det saknas en kruka tillverkar jag en lätt själv. 

Jag måttar tyget på ett ungefär. Sedan stryker jag in fållarna. Givetvis kan man även sy in dem om man hellre vill det.

Tyget binder jag sedan fast, runt en gammal tråkigt plastkruka, med jutesnöre.

De svarta "krukorna" i fågelburarna har hängt där sedan tidigt i somras. 

Den blåa krukan tillverkade jag i dag till köket.

Ljus i trädgården

Ibland måste man gå hela vägen. 

Bara för att se vart den leder. 

Först ledde vägen till det stora möbelmagasinet där jag fyndade tre gigantiska gamla lampskärmar. Sedan ledden den vidare till järnhandeln där jag betalade för ett antal meter stålvajer.

Jag spände upp vajern mellan huset och min lilla trädgårdbod.

Sedan monterade jag solcellslampor i den gamla lampskärmarna och hängde upp dem. 

Inspirationen kommer givetvis härifrån. 
Så får det bli. I alla fall tills höstregnet kommer.

Rosenskäran är magisk i år

Under några dagar har jag blängt på de gulnade bladen, tittat bort från det döda.

Nästan känt mig lite besviken på den egna trädgården.

Men så föll regnet och det gav mig nytt hopp. I dag har jag strosat runt i mina röda gummistövlar i flera timmar. När jag väl tog tag i sekatören kände jag hur efterlängtat det var. Jag har klippt bort vissna blommor, rensat ogräs, grävt bort ärtorna ur köksträdgården, vattnat och pysslat.

Nu kan jag se det vackra igen. 

Rosenskäran som är magisk i år och solhattarna som umgås med palmstarren i min vita trädgård.

Och mitt hjärta slår.

En härlig kväll i trädgården

Stegen var så lätta.

Jag gick rakt genom huset när jag kom hem. Stoppade fötterna i mina röda stövlar i förbifarten och sedan hängde jag här:

Barnen hade slängt sig på var sin cykel och sedan tagit bussen till kompisarna på landet. 

Och sambon svingade med golfklubborna.

Så det var bara jag och solen som letade sig genom kransveronikan på ett så där magiskt sätt att jag var tvungen att titta på det om och om igen.

Och Håkan Hellström sjöng. Tills han var hes.

För trots att jag jobbat med ord hela dagen så ville jag ha mera.

Jag rensade rabatter. Vattnade.

Blev varm i hjärtat av att min vita hortensia slagit ut.

Bad varje liten envis ligusterlus att lämna min trädgård i fred.

Rabatten mot det svarta planket är nog den mest röriga delen i min trädgård.

Skönt. Tycker jag.

När så mycket annat i världen ska vara så himla perfekt.

Här växer stjärnflocka, höstanemoner och kärleksört. Och så alunrot förstås. I rött och rosa.

Den kombinationen återkommer även här.

Under knotiga gamla äppelträd har jag min hängmatta.

En annan dag ska jag räkna bladen i kronorna.

Men inte i dag.

Många jätteverbena i år

 Jag har planterat fyra jätteverbena i år, på uteplatsen och i krukor i grusträdgården i anslutning till den. Om man tittar riktigt noga så kan man se dem.

För än så länge består de bara av några enstaka långa stjälkar med små lila blommor upptill.

Men jag har sett vad de kan gå för.

Och jag hoppas att de levererar precis det där som jag drömmer om.

Jag har planterat den lila jätteverbenan tillsammans med vitt sommarljus och blågrön funkia.

Min trädgård går främst i kalla färger. Och flera växter är återkommande i flera rabatter.

Den blågröna funkian är en av dem.

Grönt är skönt

  

Under de första åren i trädgården försökte jag 

tämja de rabatter som någon annan redan anlagt.

Jag vände på tusen stenar för att rensa ogräs.
Flyttade runt de perenner som redan fanns här.

Kände mig för. Fumlade i intet, inser jag.
Nu när jag ser tillbaka.

Så kom grävskopan. Och tog bort alltihopa. 

Jag ritade ett litet trädgårdshus som duktiga byggelever snickrade ihop.

Och mannen bakom spakarna i grävmaskinen 

formade rabatter och gångar med precision som få. 

Bambun är den gröna stommen i den här delen av trädgården.
På bara ett par år har den växt om mig. 

Vilket egentligen inte är så särskilt svårt. Men ändå.

Den har sällskap av funkia, i olika gröna nyanser. 

Och daggkåpa.

Under bambun trivs mina plättar i luften.
Varje höst gräver jag ner dem som jag haft ute. 

Och håller tummarna. 

Från början målade jag de här rabatterna i limefärgat. 

Men så insåg jag att det inte var vad jag längtade efter.

Så jag grävde upp det som inte behagade min själ.

Och gav bort alltihopa.

Och nu mår jag bra.

För det är väl med trädgård som så mycket annat i livet.

Om det känns rätt i magen. Då är det rätt.

Mina rosa aklejor

  Det är inte alla som får göra precis hur de vill i min trädgård. 

Men det ljust rosa aklejorna får själva bestämma var de vill dansa.

Så länge som de håller sig i den här rabatten.

Den här planteringen gjorde jag förra våren, 

efter att vi lagt mönstrad betong 

på den ena av garageuppfarterna och vid entrén.

Här har jag planterat två olika funkior, 

en grön och en blågrön

tillsammans med mörkt röd alunrot

Här finns också två buxbomsklot. 

Och så alla dessa aklejor 

som blir fler och fler för varje år som går

Piprankan har suttit här sedan vi flyttade in

- för nio år sedan.

Den är lite trög i starten.

Men den är värd att vänta på.

Lite sommarblommor måste man också ha, såklart.

Det röda och det rosa i kombination 

kommer tillbaka även här.

Rosa rosenskära tillsammans med alunrot

i en hemmasnickrad stor grön odlingslåda på hjul

De sjunger på sista versen

Tulpanerna sjunger på sista versen i min trädgård.

De har aldrig varit vackrare än nu.

På gränsen till att ge upp.

Allt det krispiga är borta. 

Det enda som återstår är någonting mjukt och fluffigt.

Och jag gillar det. 

För att inte säga behöver det - just nu.

I min trädgård finns många rödbladiga alunrot. 

Jag gillar verkligen det mörkt röda till gröna växter 

som bambu, buxbom och palmstarr, 

vilka jag har en hel del av i min trädgård. 

Till de mörkt röda bladen gillar jag också rött, rosa och vitt.

Så när jag köpte tulpaner i höstas fick det bli just de färgerna. 

Rött, rosa, vitt och svart.

Så småningom kommer hela den här rabatten att gå i vitt. 

Men än så länge är det bara några löjtnantshjärtan som vittnar om det.

Tulpanerna återkommer i alla rabatter.  

För att jag till hösten ska komma ihåg var jag ska 

gräva ner ännu fler lökar 

ska jag se till att ta bilder på rabatterna från ovan.

Min vita trädgård

Den som skriver en bok om vita trädgårdar

måste givetvis ha en egen vit trädgård. 

Så tänkte i alla fall jag när jag började
plantera i vitt i ett hörn av trädgården. 

Det första jag satte här var en klematis
 'summer snow' och ett silverpäronträd.

 Sedan har jag fyllt på och tagit bort och planterat nytt. 

Så som jag alltid gör. 

Så i fjol gav jag ett löfte till mig själv,
att i år ska jag inte flytta på en enda perenn...

Men en vit trädgård måste vara stor och så här mycket gräsmatta 

kan man ju inte bara ha här, tänkte jag i höstas och hämtade
barnens hopprep. Sedan satte jag spaden i marken.

Det tog ett bra tar att gräva bort grästuva efter grästuva.
Sedan fyllde jag på med massor av ny jord.

Och så åkte jag till svärmor som har den allra finaste funkian. 

Jag tror att det är en 'big daddy'. 

Eftersom hon gjorde om på framsidan så grävde hon upp 

och delade med sig av den här favoriten.

 

Den blågröna skönheten är en bra stomme i min nya vita rabatt. 

Här har jag också planterat höga gräs, kransveronika,
aklejor, stäppsalvia, solhattar och palmstarr. 

Jag väntar och längtar efter att se dem dansa tillsammans i år.