Det där med grönsaker är inte min grej. Det har jag sagt bestämt. Många gånger.
Men så stod jag plötsligt där i våras. Med händerna fulla med fröpåsar.
Och nu står jag här. Med något som ska föreställa en köksträdgård. Utan att jag egentligen har en aning om hur man gör.
Rödbetorna blir fantastiska Objudna gäster i min köksträdgård tycker detsamma om min svartkål.
Så de har i princip ätit upp alltihopa.
Vi ska ha tomater. Massor av tomater.
Eftersom både jag och yngsta sonen mumsar babyplommontomater med stor passion så har jag tagit fröer från dem som jag släpat hem från affären.
Och titta, nu börjar det likna något.
Det är väl inte så att han tycker att köksträdgården är fält av guld.
Men han fascineras över att morötterna faktiskt växer.
Och när man ber honom kommer han släpande på en vattenkanna.
Hänger med mig en stund.
Innan han kommer på att han faktiskt kan bestiga pergolan.
