Solhattar och jättetåtel

Det är någonting alldeles särskilt med vattendroppar som kysser en tåtel.

Med höstdimma i  lång vit skir kjol, som dansar runt solhattar.

 

Drömparken i Enköping är som allra vackrast på hösten.

Parken är skapad av holländaren och trädgårdsarkitekten Piet Oudolf
och har anlagts i tre etapper. 

Den första delen stod färdig 1996 och den sista 2014. 

Drömparken är gigantisk. Det här är bara en liten del av den.

Men det är min favoritdel.

Här växer solhatten 'Magnus' tillsammans med kärleksört och jättetåtel. 

Här skymtar också blodormrot och silvermartorn (översta bilden)

Det här är verkligen en rabatt att inspireras av.

Och om just rosa solhattar inte får hjärtat att slå

så kan man alltid byta ut dem mot vita.

Det skulle funka också.

Höstanemoner

Det känns som om jag gått i min röda gummistövlar och ett par jordiga jeans hela helgen.
Men riktigt så är det inte.
Jag har både druckit bubbel med några tjejkompisar och gått i klänning på middag hos kompisar.
Men däremellan har livet gått i blommigt.

Jag har grävt ner en ny rosa höstanemon, tagit tillvara frösådda mörkt rosa stjärnflockor, grävt upp en stor klöver, flyttat om några funkior, liksom regnbågsbräken.
Strukturerat upp. Lugnat ner lite.
Det här kommer att bli bättre.

En härlig kväll i trädgården

Stegen var så lätta.

Jag gick rakt genom huset när jag kom hem. Stoppade fötterna i mina röda stövlar i förbifarten och sedan hängde jag här:

Barnen hade slängt sig på var sin cykel och sedan tagit bussen till kompisarna på landet. 

Och sambon svingade med golfklubborna.

Så det var bara jag och solen som letade sig genom kransveronikan på ett så där magiskt sätt att jag var tvungen att titta på det om och om igen.

Och Håkan Hellström sjöng. Tills han var hes.

För trots att jag jobbat med ord hela dagen så ville jag ha mera.

Jag rensade rabatter. Vattnade.

Blev varm i hjärtat av att min vita hortensia slagit ut.

Bad varje liten envis ligusterlus att lämna min trädgård i fred.

Rabatten mot det svarta planket är nog den mest röriga delen i min trädgård.

Skönt. Tycker jag.

När så mycket annat i världen ska vara så himla perfekt.

Här växer stjärnflocka, höstanemoner och kärleksört. Och så alunrot förstås. I rött och rosa.

Den kombinationen återkommer även här.

Under knotiga gamla äppelträd har jag min hängmatta.

En annan dag ska jag räkna bladen i kronorna.

Men inte i dag.