Sidor

Visar inlägg med etikett handelsträdgårdar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett handelsträdgårdar. Visa alla inlägg

torsdag 8 juni 2017

Det allra vackrast växthuset

Jag tar alltid den vackraste vägen till Danmark, den via Löddeköpinge och Löddeköpinge plantskola.
Numera drivs den av trädgårdsdesignern Heidi Palmgrens söner.
Heidi Palmgren kom till Sverige i början av 60-talet. Hon hade siktet inställt på att bli kurator men istället blev hon trädgårdsarkitekt och med plantskola.
Vilken himla tur för oss.
Tänk så många trädgårdentusiaster hon inspirerat genom åren.
Och fortfarande inspirerar.


"Det finns inga gröna fingrar. Jag har inga gröna fingrar", säger hon i min bok "Dina drömmars gröna trädgård och fortsätter: "Det enda jag har är ett skitigt pekfinger. Det kör jag ner i jorden. Är det blött så vattnar jag inte".
I samband med att sönerna tog över byggde det sagolika växthuset som står i plantskolan i dag. Växthuset är indelat i tre stora rum.
Ett av rummen går i terracotta, natur och grönt.
 

Det andra rummet går i grönt och svart.
Det finns flera vägar in. En av dem går genom en tunnel av avenbok.
Här finns tusen detaljer att lägga märke till och Skånes vackraste dörr.


Heidi Palmgrens son Jonte Schlenz är både trädgårdsmästare och krukmakare. Det är  han som formger de många fina krukorna som finns här och i andra handelsträdgårdar.


Ledig torsdag i dag.
Nu ska jag ut och gräva ner prydnadskål, rensa ogräs bland lammöronen och tjuva tomatplantorna.

måndag 29 augusti 2016

Här började jag min helg

 
Jag kämpar för att årstiderna inte ska smälta samman.
Håller krampaktigt tag om sommaren.
Ett litet tag till.
Och åker till de där världarna
där blommorna fortfarande slår ut.


Här kan man luta sig mot solen.
Promenera förbi rosorna, bara för doftens skull.
Förföras av en kruka.
Och äta den allra godaste lunchen.


Och här smälter jag.
För allt det vackra.
För växter som jag aldrig tittat åt förut. 
Och jag får tvinga mig själv för att inte inleda 
ett förhållande med vaniljgul renfana.
Eftersom jag vet att det aldrig skulle hålla för evigt.



När jag lämnar Zetas trädgård
vinkar chokladblommar och ljusrosa sommarljus "hej då" i vinden.
Då kan jag åka hem och ta helg.