Här började jag min helg

 

Jag kämpar för att årstiderna inte ska smälta samman.

Håller krampaktigt tag om sommaren.

Ett litet tag till.

Och åker till de där världarna

där blommorna fortfarande slår ut.

Här kan man luta sig mot solen.

Promenera förbi rosorna, bara för doftens skull.

Förföras av en kruka.

Och äta den allra godaste lunchen.

Och här smälter jag.

För allt det vackra.

För växter som jag aldrig tittat åt förut. 

Och jag får tvinga mig själv för att inte inleda 

ett förhållande med vaniljgul renfana.

Eftersom jag vet att det aldrig skulle hålla för evigt.

När jag lämnar Zetas trädgård

vinkar chokladblommar och ljusrosa sommarljus "hej då" i vinden.

Då kan jag åka hem och ta helg.