Min vita trädgård

Den som skriver en bok om vita trädgårdar

måste givetvis ha en egen vit trädgård. 

Så tänkte i alla fall jag när jag började
plantera i vitt i ett hörn av trädgården. 

Det första jag satte här var en klematis
 'summer snow' och ett silverpäronträd.

 Sedan har jag fyllt på och tagit bort och planterat nytt. 

Så som jag alltid gör. 

Så i fjol gav jag ett löfte till mig själv,
att i år ska jag inte flytta på en enda perenn...

Men en vit trädgård måste vara stor och så här mycket gräsmatta 

kan man ju inte bara ha här, tänkte jag i höstas och hämtade
barnens hopprep. Sedan satte jag spaden i marken.

Det tog ett bra tar att gräva bort grästuva efter grästuva.
Sedan fyllde jag på med massor av ny jord.

Och så åkte jag till svärmor som har den allra finaste funkian. 

Jag tror att det är en 'big daddy'. 

Eftersom hon gjorde om på framsidan så grävde hon upp 

och delade med sig av den här favoriten.

 

Den blågröna skönheten är en bra stomme i min nya vita rabatt. 

Här har jag också planterat höga gräs, kransveronika,
aklejor, stäppsalvia, solhattar och palmstarr. 

Jag väntar och längtar efter att se dem dansa tillsammans i år.

Mina favoriter på trädgårdsmässan

 Jag jobbade så fort jag kunde häromdagen. 

Sedan åkte jag till Stockholmsmässan och Nordiska trädgårdar. 

Temat i år var "Tillbaka till naturen". 

Det här är mina favoriter från mässan:

 

Sådant som hänger. Växter i amplar. 

Växter som har ett hängande växtsätt.
Jag fick med mig två vita vildpelargoner hem.

Finaste visningsträdgården. Om ni frågar mig. 

Den här heter Småländskt vemod möter ny vår och 

är skapad av Klockaregårdens trädgårdsbutik.
Trädgården fick silver för bästa idéträdgård.

Pallkragar kan man använda till mycket. 

Man kan exempelvis sätta upp dem på en vägg och
ställa kryddor och krukor med grönsaker i dem.

Jag hade ju bestämt mig för att det där
med en köksträdgård inte var riktigt min grej. 

Men ni vet hur det är. Man ändrar sig. 

Så nu har jag har köpt fröer till allt från grönkål till rödbetor.

Pelargoner. En stor favorit just nu. Jag vill gå all-in. Samla. 

Jag fick med mig två små sticklingar av den här fina. 

Den heter P. x Islington Peppermint och är en så kallad primärhybrid. 

De två skönheterna ska få bo i mitt uterum i sommar

Förälskad i en gränd

Det första jag såg var de stora lampskärmarna
som hängde mellan huskropparna,

Mina fötter började gå och resten följde efter.
Den här gränden ligger på Korte Hout Straat
i Haarlem utanför Amsterdam.

 Jag slutar aldrig att fascineras över gränder.

Och vad människor kan göra med dem.

Eller vad gränderna gör med dem.

En gränd är också, för det mesta, ett bevis på att den 

som inte har en trädgård ändå kan plantera. 

I krukor, uppmurade odlingsbäddar, korgar, i fantasin.

Om jag bodde i en gränd skulle jag plantera massor av mörkt 

grön lagerhägg nedanför mina fönster. Jag skulle ställa upp 

buxbom i terrakottakrukor på prydlig rad. Jag skulle väva mattor av 

murgröna utanför min blåa dörr och jag skulle låta en mörkt lila 

småblommig klematis bli ett med himlen. 

Bara så ni vet.

 

Det tog andan ur mig

Det är klart att jag hade förstått att det skulle vara vackert. 

Jag hade ju sett så många bilder. 

Men jag hade inte förväntat mig att det skulle ta andan ur mig.

  Men det var större och bättre och vackrare än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Mina favoriter på Keukenhof utanför Amsterdam var de blandade rabatterna, 

de som påminde om en redan färdig bukett 

eller en stor påse karameller.

Tulpaner och hyacinter är en fantastisk kombo.
I Sverige ser vi ju främst hyacinten som en julblomma.
Här spelar den snarare en huvudroll.
Och den förför alla som passerar.

Där regnbågen slutar

  

Vi reser när magnolian blommar. Det är den vackraste tiden att resa på.

Redan efter Helsingör har någon penslat gärderna med breda gröna drag.

I mörkret i Lübeck skymtar jag den första fullt utslagna magnolian.

Utanför Bremen har björkarna börjat veckla ut sina skira blad.

Vi reser till landet med de många glashusen. 

 

Vi kör till regnbågens slut.

Där alla färgerna flyter ut på fälten.