Många jätteverbena i år

 Jag har planterat fyra jätteverbena i år, på uteplatsen och i krukor i grusträdgården i anslutning till den. Om man tittar riktigt noga så kan man se dem.

För än så länge består de bara av några enstaka långa stjälkar med små lila blommor upptill.

Men jag har sett vad de kan gå för.

Och jag hoppas att de levererar precis det där som jag drömmer om.

Jag har planterat den lila jätteverbenan tillsammans med vitt sommarljus och blågrön funkia.

Min trädgård går främst i kalla färger. Och flera växter är återkommande i flera rabatter.

Den blågröna funkian är en av dem.

Det nya bordet är pyntat

 Det var ju det där bordet som skulle pyntas.

Jag gjorde det med det finaste jag kunde hitta.

Glas och snötörel. Flera av varje.

 

Ibland tar jag en tur till skroten. Inte för att jag gör fynd särskilt ofta.

Men chansen finns. Som den här tisdagen.

"Hallå, kan ni vänta lite", bad jag männen i den hyrda skåpbilen som kastade tunga saker omkring sig.
"Jag skulle bara vilja ha det där bordet", sa jag och sicksackade mellan oljefläckar och vassa föremål, 

givetvis på nätta skor med rosett. 

Och räddade det från döden, liksom.

"Får du med dig det", undrade männen.

"Självklart", sa jag och rullade det över hela området. 

Sedan gick jag in till kassan och betalade. Nu står det under min pergola.

Mina snötörel, eller 'Diamond frost' som de också heter trivdes inte på uteplatsen.

Men här, i sällskap med ett gammalt svetsbord trivs de alldeles utmärkt.

Och så gör även jag. 

Vit matta av stäppsalvia

Den vita mattan av stäppsalvia börjar breda ut sig i min vita trädgård. 

Här växer den tillsammans med bland andra funkian 'big daddy'.

Den vita aklejan har snart blomma över. 

Jag bar hem ett tiotal, av sorten 'Green Apple', från handelsträdgården i våras, 

Aklejan har ju en benägenhet att fröså sig. Så jag hoppas på en egen odling till nästa år.

Trebladsspira är en annan skönhet i min vita trädgård. Enkel och anspråkslös.

Och blommar på mörk stjälk. Det gillar jag. 

Av samma anledning har jag också planterat vitbrokig kornell i den här delen av trädgården.

I pergolan har jag planterat vildvin.

Fram till i går hade jag vita trädgårdsmöbler här. 

Men så råkade jag svänga in på skroten. Och där råkade jag hitta det allra snyggaste bordet på hjul.

Då kändes plötsligt de vita möblerna för gulliga.

Det är ett gammalt svetsbord, sa mannen bakom disken. Jag betalade bordet med fyra guldpengar 

och ringde efter svärfar som var snäll och kom med släpkärran.

Bordet är nu på plats, men syns inte här. Jag måste piffa lite runt det först.

I min vita trädgård har jag också massor av vit stjärnflocka. Och fler ska det bli. 

För den här kompisen har också en benägenhet att fröså sig. Att den dessutom förgyller nästan hela sommaren gör inte saken sämre.

Grönt är skönt

  

Under de första åren i trädgården försökte jag 

tämja de rabatter som någon annan redan anlagt.

Jag vände på tusen stenar för att rensa ogräs.
Flyttade runt de perenner som redan fanns här.

Kände mig för. Fumlade i intet, inser jag.
Nu när jag ser tillbaka.

Så kom grävskopan. Och tog bort alltihopa. 

Jag ritade ett litet trädgårdshus som duktiga byggelever snickrade ihop.

Och mannen bakom spakarna i grävmaskinen 

formade rabatter och gångar med precision som få. 

Bambun är den gröna stommen i den här delen av trädgården.
På bara ett par år har den växt om mig. 

Vilket egentligen inte är så särskilt svårt. Men ändå.

Den har sällskap av funkia, i olika gröna nyanser. 

Och daggkåpa.

Under bambun trivs mina plättar i luften.
Varje höst gräver jag ner dem som jag haft ute. 

Och håller tummarna. 

Från början målade jag de här rabatterna i limefärgat. 

Men så insåg jag att det inte var vad jag längtade efter.

Så jag grävde upp det som inte behagade min själ.

Och gav bort alltihopa.

Och nu mår jag bra.

För det är väl med trädgård som så mycket annat i livet.

Om det känns rätt i magen. Då är det rätt.

Mina rosa aklejor

  Det är inte alla som får göra precis hur de vill i min trädgård. 

Men det ljust rosa aklejorna får själva bestämma var de vill dansa.

Så länge som de håller sig i den här rabatten.

Den här planteringen gjorde jag förra våren, 

efter att vi lagt mönstrad betong 

på den ena av garageuppfarterna och vid entrén.

Här har jag planterat två olika funkior, 

en grön och en blågrön

tillsammans med mörkt röd alunrot

Här finns också två buxbomsklot. 

Och så alla dessa aklejor 

som blir fler och fler för varje år som går

Piprankan har suttit här sedan vi flyttade in

- för nio år sedan.

Den är lite trög i starten.

Men den är värd att vänta på.

Lite sommarblommor måste man också ha, såklart.

Det röda och det rosa i kombination 

kommer tillbaka även här.

Rosa rosenskära tillsammans med alunrot

i en hemmasnickrad stor grön odlingslåda på hjul

Snörevan är planterad

Ibland blir det bara så rätt.

Det känns långt ner i magen.

Snörevan är min favorit i år. 

Jag har precis upptäckt den.

Den är en korsningen mellan snöflinga och jordreva.

Och den ska få välla ur mina lådor på uteplatsen 

på framsidan, precis hur mycket den vill.

Snörevan får sällskap av plättar i luften 

och rödbladig alunrot som är två andra favoriter. 

De återkommer på många håll i min trädgård.