Det står ett litet hus i min trädgård.
Ett ganska namnlöst sådant.
Det är lite för fint för att kalla för bod.
Det är för kallt för att kalla orangeri.
Och det är för lite glas i det för att kalla det för växthus.
Men det är mitt lilla kryp-in.
Där jag har plats för alla krukor,
alla loppisfynd jag släpar hem
Allt glas jag samlar på.
Och här har jag min samling av doftpelargoner.
I alla fall ett tag till. Sedan får de flytta in i uterummet.
Doftpelargoner odlas främst för bladens skull.
För att de doftar när man rör vid dem.
Och för att de är väldigt vackra att titta på.
Och för att de är väldigt vackra att titta på.
Det här är min favorit som doftar pepparmint.
Bladen är alldeles mjuka och lena.
På pelargonhyllan står också två vildpelargoner.
Och en bonsaipelargon som skulle behöva beskäras.
1 kommentar:
Det rymdes mycket där! :)
Skicka en kommentar