Grönt är skönt

  

Under de första åren i trädgården försökte jag 

tämja de rabatter som någon annan redan anlagt.

Jag vände på tusen stenar för att rensa ogräs.
Flyttade runt de perenner som redan fanns här.

Kände mig för. Fumlade i intet, inser jag.
Nu när jag ser tillbaka.

Så kom grävskopan. Och tog bort alltihopa. 

Jag ritade ett litet trädgårdshus som duktiga byggelever snickrade ihop.

Och mannen bakom spakarna i grävmaskinen 

formade rabatter och gångar med precision som få. 

Bambun är den gröna stommen i den här delen av trädgården.
På bara ett par år har den växt om mig. 

Vilket egentligen inte är så särskilt svårt. Men ändå.

Den har sällskap av funkia, i olika gröna nyanser. 

Och daggkåpa.

Under bambun trivs mina plättar i luften.
Varje höst gräver jag ner dem som jag haft ute. 

Och håller tummarna. 

Från början målade jag de här rabatterna i limefärgat. 

Men så insåg jag att det inte var vad jag längtade efter.

Så jag grävde upp det som inte behagade min själ.

Och gav bort alltihopa.

Och nu mår jag bra.

För det är väl med trädgård som så mycket annat i livet.

Om det känns rätt i magen. Då är det rätt.